Under 400 år har kyrka och vetenskap varit åtskilda. Den själsliga delen i den holistiska synen på individen är därmed avskild. I oförstånd av att på ett humant sätt hjälpa en människa ur dess svårigheter och därmed i avsaknad av andlig förståelse tillämpas under tidens gång alltmer materialistiska metoder.
I oförmåga att hjälpa patienten, ”skäller man ut” honom/henne och sedan ger denne ”stryk”, fast under mer sofisitikerade former i ett forum där få vanliga individer ges tillträde och även saknar den sofisitikerade formen att dölja den komplexa ekvation som uppstått ur själens avskiljande från vetenskapen för länge sedan.
Har man yrkesmässigt hamnat i en sådan grad av frustration att man inte kan göra något åt en människa i behov av hjälp än att dölja denne för ens ögon med sådana metoder, ja, då har man erkänt sin totala oförmåga att hjälpa någon och bör därmed totalt ändra behandlingsmetod eller avgå och ge tillträde för rätt person att hjälpa den ständigt lidande patienten ut ur det mörka hål psykiatrin sänt mänskligheten.