Det var som om livet runnit ur henne


Intervju med en kvinna som såg en 20-årig tjej få elchocker

”Jag mötte själv personen strax efter de påbörjade behandlingarna och blev chockad över den uppenbara försämringen i hennes mående. Jag såg en håglöshet, uppgivenhet jag aldrig tidigare mött hos denna person. Det var som om livet runnit ur henne.”

Anonym

Ålder:
20 (personen som behandlades med etc)

Vem fick el-chockerna?
En ung kvinna jag lärde känna när jag låg inne på samma psykiatriska avdelning som hon. Vi hade tät kontakt även efter min utskrivning. Det var vid hennes andra inläggning som de började med el-chockerna.

När var detta?
januari 2008

Varför fick personen el-chocker?
Misstänkt bipolär sjukdom. De gav henne diagnosen då hon legat inne på avdelningen i ca; 3 veckor.

Vilken information gavs innan om el-chocker till personen?
Personen hade först behandlats med olika preparat för just bipolär sjukdom. Då dessa inte fungerade bestämde man att pröva etc. Någon riktig information hade patienten inte fått, endast allmän om de mest kända biverkningarna som minnesförlust den första tiden. Dessa skulle avta lovade man. Många av patienterna jag talat med då jag själv legat inne vid två tillfällen fick ingen grundlig information. Samtliga verkade vara helt obekymrade om vilka bestående men just el-chocksbehandlingar kan ge, alla uppgav endast övergående minnesförlust som biverkning.

Vad blev personen lovad som ett resultat från el-chockerna?
Vet inte om hon blivit ”lovad” något konkret, men jag vet att de som ansvarade för just denna patient trodde att ångestatackerna hon led av dagligen, skulle lindras genom el-chockerna. Hon beskrev det själv som frekventa ”downs” som uppträdde varje eftermiddag. Emellanåt kunde hon uppleva viss mani.

Jag mötte själv personen strax efter de påbörjade behandlingarna och blev chockad över den uppenbara försämringen i hennes mående. Jag såg en håglöshet, uppgivenhet jag aldrig tidigare mött hos denna person. Det var som om livet runnit ur henne.

Uppnåddes detta resultat?
Absolut inte (se ovan). Jag föreslog att hon skulle åka till X (där hon ursprungligen kommer ifrån) och ta kontakt med psykiatrin där. Senast jag talade med henne uppgav hon att hon åkt tillbaka till X och har där påbörjat en psykiatrisk kontakt på X sjukhus. Har inte hört något av henne på ett tag, och vet därför inte om hon även genomgår ect-behandlingar där. Jag hoppas verkligen inte det.

Berättade någon för personen om vilka bieffekter som el-chocker har?
Vet bara att hon blev informerad om de allra lindrigaste formerna av biverkningar, såsom snabbt övergående minnesförlust. Hon har inte fått info om de allvarliga, bestående skadorna man får av dessa el-chocksbehandlingar.

Kände personen sig tvungen att acceptera el-chocker som ”behandling”?
Förstår inte riktigt frågan, men som jag tolkar den så tror jag att man talade sig varm om ect-behandlingarna och att hon accepterade detta som ett desperat försök att kanske få må bättre. På just detta sjukhus använder man sig i stor utsträckning av el-chocker. Om dessa patienter kände till de verkligt allvarliga biverkningarna, tror jag aldrig att de skulle underkasta sig behandlingarna.

Hur många el-chocker fick personen (antal el-chocker och under hur lång tid)?
Hon hann genomgå åtminstonde 8 stycken innan hon åkte till Stockholm.

Hur upplevde du att personen förändrades?
Håglös, färglös, extremt trött, livlös, svårt att utrycka sig, uppgiven — alla tecken en depression uppvisar.

Fanns det andra personer i den personens omgivning som reagerade på hur han / hon förändrades?
Vet ej. Har inte varit här tillräckligt lång tid och känner inte personer som känner henne.

Har personen berättat för någon psykiatriker om de dåliga saker han / hon upplevt som resultat av el-chocksbehandling? Om så, vad har han / hon fått för svar?
Vet ej. Återkommer gärna med svar då jag talat med henne. Vet inte vad för slags behandling hon får nu, i Stockholm. Men jag tror inte att de använder sig lika frekvent av el-behandling i Stockholm som de gör här.

Tycker du att personen är berättigad till en ursäkt och skadestånd för de el-chocker han / hon fick?
Absolut, det tycker jag. Men jag har ju som sagt inte talat med den berörda på ett tag, och vet inte hur hon ser på sina behandlingar såhär i efterhand.

Jag är själv väldigt kritisk till hur psykiatrin fungerar X. Har som tidigare nämnt gjort empiriska undersökningar och har talat med väldigt många patienter som haft med psykiatrin här att göra. Många brister, inte enbart de frekventa el-chocksbehandlingarna, som i sig är de mest allvarliga. Att man använder sig av el-chocksbehandlingar på ett så rutinmässigt sätt är väldigt osmakligt. Varje morgon såg jag sängarna med patienter rulla iväg. Det var obehagligt, nästan overkligt att se. Alla dessa människor kan ju knappast ha varit medvetna om vilka enorma skadeverkningar de skulle komma att bli utsatta för. Det finns även andra allvarliga brister inom just denna psykiatrin. Men det är en annan historia, detta handlar om just el-chockernas skadeverkningar.


Har du själv dålig erfarenhet av elchocker?

Vet du någon som har råkat illa ut?

Berätta din historia och hjälpa andra!

Du hjälper då även dig själv. Du kan vara fullständigt anonym.

Berätta din historia här.
Säg vad du tycker om elchocker här.