” är mycket kritisk mot ECT. Han är långt ifrån ensam om det. Men – varken han eller vi andra är kritiska mot dem som har fått ECT. Vi är kritiska mot dem som ger ECT och kallar det ”hjälp”.
Det är ett faktum att ECT inte bara kan ge utan ger irreversibla skador på minnet hos alltför många människor. En del människor kan tycka att det inte gör något att minnet är borta. ”Jag minns inte längre varför jag mådde dåligt.” Men, naturligtvis, för de flesta som är drabbade blir detta problem. Hur kan det månne kännas att inte minnas sina barns födelse? Att inte veta hur man har varit som mamma? Att inte veta hur en nära släkting såg ut?
Varför skall vi inte kräva hjälp och behandlingar som inte ger sådana grava biverkningar?
Året är 2010. Utan hår och utan känsel i fötterna skulle man fortfarande kunna klara av att arbeta. Och man har inga problem med att minnas sina barns födelse eller sin egen mammas utseende. Om minnet är utplånat är livet ödelagt. ECT utplånar människors minnen i alltför hög utsträckning.
Den skillnad som finns mellan ECT idag och på 1950-talet är att man idag ger muskelavslappnande injektion för att undvika skador på t.ex. ryggraden. Och – för att det inte skall se så otäckt ut för de som är närvarande när personen får sina kramper. För övrigt är behandlingen exakt likadan.
Och, nej, jag är inte släkt med . Vi är ganska många i Sverige med detta efternamn. Jag bara uppskattar mycket vad han skriver.”