Hur 16 ECT-behandlingar (el-chocker) förstörde mitt liv för alltid…
…av Catarina Rabitsch
”För första gången har jag ”nöjet” att berätta att Socialstyrelsen har Lex Maria-anmält Psykiatri Syd-väst; Stockholms läns sjukvårdsområde; SLSO 09-953 angående minnesstörningar efter ECT.
Jag har själv upplevt ”Gökboet” * på Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge;
Jag fick totalt 16 el-chocker, inom loppet av 7 veckor, dec 2006 – jan 2007, mot min uttalade vilja och trots att jag var frivilligt inlagd. Jag fick t.o.m. två el-chocker på en och samma dag!
Det var ett fruktansvärt övergrepp! Jag försökte i panik ta mitt eget liv för att slippa fler el-chocker efter första behandlingen. Men jag misslyckades…
Sedan fortsatte ECT-behandlingarna och jag minns inte så mycket mer…
De el-chockade mig till en dreglande idiot som gick och ramlade omkull i korridoren.
Jag visste knappt vem jag var längre…
De kollade inte att jag åt eller drack som jag skulle när jag var förvirrad, utan bara el-chockade mig vidare och stoppade i mig läkemedel så att jag drabbades av Litium-förgiftning. Och detta som inneliggande patient på sjukhuset!
Vid provtagning visade det sig att jag hade en tre gånger förhöjd Litiumkoncentration i blodet!
Och denna tvångselchockning beordrade Dr Mats Adler bakom min rygg dagen då han övertalade mig att skriva in mig ”för att vila upp mig lite…”
Jag hade legat inne på sjukhuset tidigare för depressioner, så jag anade inte oråd…
Jag fick redan dagen efter inskrivningen på sjukhuset gå hem på nattpermission till min egen säng, för att jag hade så ont i ryggen pga. mitt diskbråck med sjukhusets hårda madrass.
Och dagen efter det gick jag hem på helgpermission för att vara tillsammans med mina älskade fåglar och vänner.
Fyra dagar senare el-chockas jag emot min vilja och mitt liv med karriär/arbete, minne, akademiska kompetens med dubbla examina m.m. är slut för alltid!…
Jag kommer aldrig mer att bli helt återställd…
Jag kämpar med mina hjärnskador varje dag!
Anmälan innefattar även två andra patienter som drabbats; SLSO 09-1087 och SLSO 09-606
Läkarna hånskrattade mig i rätt ansiktet för några år sedan när jag sa att jag skulle anmäla dem för vad de gjort emot mig;
De sa:
”Du, en MENTALPATIENT, som inte ens längre kan hålla tanken och har tappat ditt minne emot oss LÄKARE!
Och dessutom ÖVERLÄKARE!!!
Ha ha ha!!! Lycka till!
Ingen kommer att tro dig!!!”
Jag kan inte påstå att jag direkt ”skrattar bäst som skrattar sist…”, för mina skador kvarstår, om än lite förbättrade…
Men min kamp emot dessa MONSTER börjar få vind i seglen!
Tro mig, mina vänner, det har inte varit lätt att kämpa i underläge i sååå många år, med en trasig hjärna, förvirring, minnesförlust, smärta, kränkning, kaotiskt hem samt kraschad ekonomi…
Tack gode Gud för Nina som var min då enda kvarvarande vän! ♥
Jag som tidigare hade haft hundratals vänner och varit festfixare m.m…
I nöden prövas vännen… :-S
Tur att jag då hade mina älskade fåglar! ♥
De motiverade mig att kämpa vidare.
De höll mig vid liv…
Idag börjar jag återkomma någorlunda till livet…
Jag blev sjukpensionär och numera fått ett väl fungerande boendestöd. Jag får 5 timmars hjälp i veckan. Mitt hem börjar likna ett hem igen… Efter många års svår förvirring samt diskbråck i nacke och ländrygg var mitt hem ett enda stort kaos!!! Jag har varken hittat mina saker hemma eller kunnat bjuda hem någon utan att skämmas över röran!
Pga. mitt diskbråck i nacken samt darrningarna i händerna från el-chockerna så jag har knappt kunna använda mina händer och plocka med saker periodvis…
Jag har inte kunnat använda dem till att skriva på tangetbordet vid datorn heller under vissa perioder…
Tiden som jag måste tillbringa i sängen; eftersom jag har fått ett extremt stort sömnbehov efter el-chockerna, har knappats förbättrat min ryggvärk…
För det mesta tillbringar jag 14-16 timmar i sängen per dygn. Jag klarar/orkar helt enkelt inte vara uppe mer!
Än mindre orkar jag vara ute bland folk…
Inte heller har alla de gånger som jag ramlade omkull i början efter el-chocksbehandlingarna förbättrat mina diskbråck i ryggraden…
Och, oj, vad många gånger som jag tappat och haft isönder saker som ”hoppat” ur händerna pga. av att de skakat och darrat så mycket…
I åratal har jag lagt ned tid på att få upprättelse… I början var min kamp verkligen kaotisk…
Jag drabbades hela tiden av black outer och förvirring. Jag hittade ju inte ens hem!
Jag mindes inte mitt liv… Jag kände inte längre igen folk…
Hade jag sett personen på tv, eller var det en vän???
Vart är jag på väg??? Hur kommer jag hem???
Har jag ätit idag??? Var är min medicin???
Jag har väl stängt av spisen???
Var är mina nycklar??? Min plånbok???
Mina glasögon??? Min mobil???
Min kasse??? Å nej, glömde jag dn på tunnelbanan igen?!?
Var är min almanacka??? Panik!!!
:’(
Utan den är jag helt förlorad!!!
Är det dag eller natt nu???
Har JAG gjort DET??? Har JAG varit DÄR???
Pinsamt! Ångest! Skam!
Försöka spela ”normal”. Låtsas att jag minns…
Oj, nu ramlade jag visst igen…
Jag har blivit hånad och skrattad åt…
Speciellt av ”små” elaka, ointelligenta människor…
:’(
Jag minns speciellt en taskig tjej som sa till mig;
”Berätta aldrig för någon kille att du fått el-chocker, för då vill ingen ha dig… ”
Jag hade fått ”idiotstämplad” på mig av läkarna som gjorde detta emot mig. De har hållit varandra om ryggen, ljugit, förfalskat journalanteckningar och anklagat mig för att vara missbrukare för att dölja vad de gjort emot mig…
De har t.o.m. hänvisat mina hjärnskador till att jag supit mig till dem inom loppet av två månader efter det jag fick el-chockerna…
Någon annan förklaring fanns inte på den tiden, enligt de här läkarna.., till minnesförlust efter ECT…
(*ironiskt)
Jag har varit med i ”Uppdrag Granskning” på tv…
Jag har varit på Socialstyrelsen på möte flera gånger…
Jag har kontaktat andra myndigheter; både polis och åklagare. Men där har jag fortfarande inte blivit tagen på allvar… Jag ska kontakta dem igen nu när Lex Maria-anmälan gjorts från Socialstyrelsen.
Jag har kämpat dag och natt vid datorn vissa perioder, varvat med total utmattning…
Idag skall sjukvården upplysa om riskerna med ECT-behandling samt bestående hjärnskador har erkänts som en ovanlig biverkan även i Sverige, precis som det gjorts tidigare i övriga världen…
Ett annat resultat av mitt kämpande är att ett biverkningsregister upprättats över ECT-behandlingar i Sverige.
Det fanns inget sådant förut.
När jag började min kamp för några år sedan gavs ca 40.000 ECT-behandlingar (el-chocksbehandlingar) i Sverige.
Jag vet inte hur stor den siffran är idag…
Jag hoppas att andra patienter nu får en säkrare vård inom psykiatrin tack vare att de har fått ögonen på sig…
Nu hoppas jag bara på upprättelse för egen del!
Samt ekonomisk ersättning!
Mina skador har gjort mig arbetsoförmögen och jag ska inte behöva leva på förtidspension resten av mitt liv pga. mina hjärnskador som åsamkats mig genom ECT-behandlingarna inom vården.
Jag har fått mina skador pga. dessa övergrepp och det borde jag få kompensation för.
Hittills har de åklagarna jag varit i kontakt med inte vågat erkänna/ta tag i ärendet att en svensk patient har blivit utsatt för något sånt här på ett svenskt sjukhus… De har hänvisat till Socialstyrelsen, och till HSAN som ju inte finns längre. … Samt de har menat att övergreppet inte går att bevisa…
Och detta har de hävdat utan att en ordentlig utredning ens har gjorts…
Att en frivilligt inlagd patient tvångs-el-chockas på ett svenskt sjukhus borde inte kunna ske!
Men det har skett!!!
Jag blev utsatt för detta!
Sakta men säkert har jag börjat få ett nytt liv igen…
Jag har lärt känna, och fått hjälp av, min underbara väninna Tina med passning av mina älskade papegojor ♥ Emil & Lina ♥ ! Förhoppningsvis klarar jag av att ta hem mina ”små troll” hem till mig igen i september.
Då blir det fest!
”Home Coming Party for Emil & Lina!” Yeeeaaah!!! ;D
♥ LYCKA!!! ♥
Och jag har fått nytt hopp och energi från underbara nya vänner ♥ som jag lärt känna runt hela världen genom facebook!
Vilken tur jag har haft trots allt! ;D”
~ ~ Catarina Rabitsch ~ ~
”PS. Dr Mats Adler åsamkade mig dessutom en allvarlig hjärtmuskelinflammation två år före han tvångs-el-chockade mig, vilket gjorde att jag hade flera månaders sjukdomssymtom med feber och extrem trötthet…
Till slut hamnade jag på hjärtintensiven! Då var jag väääligt sjuk vill jag lova!
Dr Mats Adler hade ordinerat en väldigt hög dos av det antidepressiva läkemedlet Efexor under en mycket lång tid…
Så slutligen angreps min hjärtmuskel…
Pga. hjärtmuskelinflammationen har jag också fått en bestående hjärtsvikt, vilket gör att jag måste medicinera med hjärtläkemedel resten av mitt liv…
Men jag behöver i alla fall inte gå med rullator längre som jag tydligen gjorde i ett halvår efter hjärtmuskelinflammationen..
Detta har jag hört berättas för mig. Jag minns knappt detta själv…
Man kan ju minst sagt ifrågasätta både Läkare Mats Adlers medicinska kunskaper samt i ännu högre grad hans etik/moral…
… och ändå har han haft vassa armbågar nog att bli Överläkare…
Han borde hamna i fängelse!
Men jag har tillfrisknat otroligt bra i mitt hjärta och jag är innerligt tacksam för att hjärtläkare/kardiolog Christina Jägrén på Södersjukhuset i Stockholm räddade livet på mig genom att till slut komma på orsaken till min hjärtmuskelinflammation och sätta ut Efexor.
Dr Mats Adlers ordinationer granskades inte efter denna händelse…
Inte nog med tvångs-el-chockningarna och allt annat… Jag fick fel diagnos av både Överläkare Dr Maj-Liz Persson Kagan och Överläkare Dr Mats Adler;
Först hette det att jag hade en Utmattningdepression. Och det tror jag stämmer. Jag hade nämligen arbetat ca 60 – 70 timmar i veckan i 2,5 års tid som produktspecialist inom läkemedelsindustrin…
Men sedan ändrade Dr Maj-Liz Persson Kagan min diagnos till Bipolär Affektiv sjukdom, tidigare kallat Mano Depressiv sjukdom, och jag sattes in på Lithium. Pga. detta läkemedel gick jag upp 20 kg i vikt!!! Det var inte roligt… I synnerhet inte när jag själv dessutom efter sju år började ifrågasätta det mesta och insåg att diagnosen var felaktigt ställd…
Så både Dr Maj-Liz Persson och Dr Mats Adler hade alltså ordinerat mig Lithium helt i onödan…
Efter jag hade genomskådat Mats Adler och tappat förtroendet för psykiatrin satte jag ut/seponerade jag, emot Mats Adlers inrådan, Lithium. Jag gjorde det under en 5-månaders period, enligt ett schema som jag själv hade utarbetat i egenskap av apotekare. Efter det gick jag ner de 20 kilona och blev en betydligt bättre mående och piggare tjej igen! ;)
Efter ECT-behandlingarna har jag numera efter grundligare utredningar fått diagnoserna minnesstörning, Aspergers syndrom och ADHD…”
*Gökboet (One Flew Over the Cuckoo’s Nest); amerikansk långfilm från 1975, baserad på boken med samma titel av Ken Kesey. Regissör: Milos Forman
I huvudrollen: Jack Nicholson
Har du själv dålig erfarenhet av elchocker?
Vet du någon som har råkat illa ut?
Berätta din historia och hjälpa andra!
Du hjälper då även dig själv. Du kan vara fullständigt anonym.
Berätta din historia här.
Säg vad du tycker om elchocker här.