”Följande berättelse har jag upplevt under en vistelse på sjukhuset.
En kvinna som var mycket ledsen för att sonen hade flyttat till en egen lägenhet, fick frivilligt 19 ECT behandlingar
En byggnads ingenjör som hade blivit skadad i en olycka och som inte kunde arbeta pga. detta, fick frivilligt 21st ECT behandlingar.
Han kunde räkna ut material åtgång och arbetskostnad på byggen genom huvudräkning.
Ingen av dessa personer blev botade av behandlingen och byggnads ingenjören förlorade sin förmåga att räkna på byggnads arbeten.
Om en person mår dåligt pga. en fysisk orsak så kan inte ECT hjälpa.
Kvinnans son var fortfarande utflugen och mannen var fortfarande handikappad och kunde inte arbeta.
En äldre kvinna som var mycket svag, skickades enligt läkaren till ECT behandling, jag vädjade till läkaren och sa: Hon kommer inte att överleva en ECT behandling.
Läkaren struntade i min varning.
Några timmar senare grät läkaren. Jag frågade om kvinnan var död.
Läkaren sade: jag skickade aldrig henne till ECT utan hon förflyttades till en avdelning för äldre.
Samma läkare gav mig en tablett och sa: Ta den här, den är bra för dig.
Tabletten sved som eld och jag drack mycket vatten för att undvika eventuell förgiftning.
Jag berättade för personalen att läkaren hade givit mig en tablett och jag sa:
Om jag dör så vet ni vem som har förgiftat mig.
Personalen sa: Du har inte fått någon medicin av läkaren, det är ju vi sjuksköterskor som delar ut medicin.
Antingen dog den gamla kvinnan av ECT eller så försökte läkaren att driva mig till vansinne så att han kunde ge mig ECT.
Jag tog medicin mot mani och de hjälpte, så han fick ingen orsak att ge mig ECT.
Jag var livrädd för att han skulle ge mig ECT, men han skrev ut mig utan någon ECT behandling.
Förbjud ECT behandling helt eller förbjud ECT under tvångsbehandling.
Låt ingen läkare ensamt besluta om ECT och låt ingen läkare som inte förstår orsak och verkan arbeta med ECT.”