Jag satt och stirrade rakt ut i intet

Intervju med en kvinna som har fått elchocksbehandling

I efterhand har min mamma berättat att jag var helt personlighetsförändrad under behandlingen, jag sov mest och annars satt jag och stirrade rakt ut i intet. Hon säger i dag att behandlingen kändes ”fel” och att jag inte borde ha genomgått den. Sedan märker de dagligen att min ”intelligens” försämrats, att jag ständigt visar bitterhet över behandlingen och att minnesproblemen är ständigt närvarande.

Namn:
X.X

Ort:
X

Ålder:
28

När fick du el-chocker?
30 november – 5 december 2007, vilket jag vet efter att ha kontrollerat detta i min kalender, jag har nämligen inget tidsbegrepp från den tiden.

Var fick du dem?
Nyköpings lasarett.

Varför fick du el-chocker?
P.g.a. depression sedan 15 år tillbaka samt självmordstankar.

Vilken information fick du om elchocker innan?
Ingen, mer än att man kunde få övergående minnesproblem. Jag vet att jag sökte information på egen hand via nätet.

Vad blev du lovad som ett resultat från el-chockerna?
Jag blev inte lovad något men man trodde att det kunde få mig ur depressionen som fördjupats en tid innan.

Fick du detta resultat?
Nej, istället blev jag sämre.

Berättade någon om vilka bieffekter som elchocker har?
Det enda jag fick veta var att man kunde få övergående minnesproblem.

Kände du dig tvungen att acceptera elchocker som ”behandling”?
Jag mådde så dåligt att jag kände att ”de kan göra vad de vill med mig”. Men när jag började söka information på nätet innan behandlingen så började jag tvivla. Dessvärre tyckte min make och min mamma att jag ändå skulle genomgå behandlingen. Efter andra behandlingstillfället kände jag att ”det var helt fel”, vilket jag nämnde för min läkare, och efter tredje gången blev jag manisk.

Hur många elchocker har du fått totalt (antal elchocker och under hur lång tid)?
Jag skulle få en behandling om 6 omgångar, varannan dag, men hann bara med tre innan jag blev svårt sjuk.

Vad upplevde du för förändringar i ditt liv?
Jag blev sämre, sämre än jag någonsin varit. Jag hamnade i svår mani med hallucinationer och svåra självmordstankar. Jag har aldrig tidigare varit så nära att ta mitt liv. Jag blev inlagd i ca två veckor på kliniken och man konstaterade att jag hade bipolär sjukdom och att ECT:n utlöst ett maniskt skov. Ovanpå detta hade jag svåra minnesproblem och svårt att fokusera, ta in information mm.

Hur upplevde dina när och kära att du fick el-chocker? Vilka förändringar såg de hos dig?
I efterhand har min mamma berättat att jag var helt personlighetsförändrad under behandlingen, jag sov mest och annars satt jag och stirrade rakt ut i intet. Hon säger i dag att behandlingen kändes ”fel” och att jag inte borde ha genomgått den. Sedan märker de dagligen att min ”intelligens” försämrats, att jag ständigt visar bitterhet över behandlingen och att minnesproblemen är ständigt närvarande.

Har du berättat för någon psykiatriker om de dåliga saker du upplevt som resultat av elchocksbehandling? Om så, vad har du fått för svar?
Jag har berättat för min samtalskontakt i öppenvården (en mentalskötare) och hennes reaktion var förvåning och hon menade att hon aldrig har sett något liknande. Hon berättade att hon hade träffat 10 patienter som genomgått ECT och att alla dessa svarat positivt på behandlingen. Hon visade ingen som helst förståelse för den ångest och den mentala chock som behandlingen inneburit för mig.

Hur vill du beskriva den behandling som du har fått av psykiatrin före, under och efter el-chockerna?
Efter andra behandlingstillfället nämnde jag mitt växande motstånd för min läkare men fick ingen reaktion på det. Jag har inte fått någon som helst reaktion på det inträffade, det känns som att man undviker att tala om det som skett.

Hur ser ditt liv ut nu?
Jag har dagliga problem med mitt minne och min mentala förmåga. Det känns som att jag har en tjock gröt i huvudet och jag har förlorat massor med enskilda händelser i mitt minne. De två månaderna före och tiden under ECT-behandlingen är mer eller mindre borta ur mitt minne. I dag håller samma läkare som ordinerade ECT:n på att prova ut mediciner för att försöka få mig ur den depression som fortfarande huserar i mig. Jag har ett stort mentalt sår efter behandlingen, det känns som en psykisk våldtäkt och jag kan inte komma över händelsen. Jag har mardrömmar och svårt att se saker som påminner om behandlingen. Jag mår fysiskt illa när jag tänker på ECT:n och jag vill bara kunna släppa det och gå vidare, dessa känslor är inga som hjälper mig att komma ur depressionen direkt.

Skulle du vilja få el-chocker igen? Är det något du skulle vilja rekommendera till andra?
ALDRIG NÅGONSIN! Jag önskar ingen denna fruktansvärda behandlingsmetod. De kan säga att den hjälper hur många som helst men det är inte värt de problem som följer för en del patienter. Och viktigast av allt; effekten är kortvarig snart måste behandlingen följas upp med en ny behandlingsperiod eller medicin. Jag tror att de flesta skulle ha större hjälp av mänsklig kontakt och omtanke, hjälp och stöd.

Om du summerar – vilka skador har du fått från den el-chocksbehandling du fick?
Problem med att ta in information, minnesproblem, personer och händelser som försvunnit helt ur mitt minne, svår ångest och en känsla av att ha blivit kränkt.

Tycker du att du är berättigad till en ursäkt och skadestånd för de el-chocker du fick?
JA! Eftersom jag var i en depression med hopplöshetskänslor när man föreslog behandlingen, så tycker inte jag att jag var i stånd att veta vad jag gav mig in på. Mina anhöriga borde ha fått neutral information och i samråd med mig och min läkare tagit ett beslut.


Har du själv dålig erfarenhet av elchocker?

Vet du någon som har råkat illa ut?

Berätta din historia och hjälpa andra!

Du hjälper då även dig själv. Du kan vara fullständigt anonym.

Berätta din historia här.
Säg vad du tycker om elchocker här.

Bookmark and Share