”Min mamma har lidit av djup depression i flera år nu. Hon har tagit mediciner länge och till slut så gjorde hon ect behandling. Den första veckan mådde hon hyfsat bra men därefter mådde hon dåligt igen. Nu för mer än en vecka sen var hon inlagd på sjukhus för att hon mådde väldigt dåligt och hade panikångest. De gjorde behandlingen igen och där efter varannan dag. Hennes sista behandling var på onsdagen förra veckan. När hon kommit hem har hon varit jätte konstig, hon har gått runt och bara tittat på mig hela tiden. Sen idag säger hon att hennes mun och kropp har domnat och att hon är väldigt rädd. Hon har kontaktat läkare och de skulle höra av sig. Kan denna behandlingen skadat min mamma? Vad ska man göra? Vad ska jag som dotter göra för att hon ska må bra? Det enda jag vill är att min mamma ska må bra och bli normal igen. Snälla hjälp!
…
Det har tyvärr inte blivit någon ändring, hon har bara blivit sämre. Hon har inte gjort fler behandlingar men där emot varit på akuten för att hon mått dåligt nu i över två veckor men läkarna hittade ingenting och sa att hon ska hem och vila. En sjuksköterska ringde tidigare idag och sa till mamma att hon ska lägga in sig på sjukhuset igen men hon vill helst inte det eftersom hon tycker det är jobbigt där och dom gör ändå ingen förändring. Vet inte vad det är med henne ingenting tycks hjälpa henne. Det är väldigt jobbigt för oss alla i familjen speciellt för mig eftersom jag bor med henne. Hon har massa mediciner som de har skrivit ut till henne men hon mår inget bättre av det. Hon har varit sängliggandes nu i tre veckor konstant, vilket vi alla vet att det är något som inte stämmer. Tycker läkarna borde göra mer och hitta vad som är fel istället för att rådgiva en att gå hem och vila ut sig när det inte ens blivit någon skillnad. Måste tyvärr medge att jag är besviken på vår vård, min mamma har varit sjuk i över 3 år och ingen har kunnat hjälpa henne. Man börjar tappa hoppet om att hon kommer må bra igen och kunna få njuta av resten av sitt liv. Finns det inget man kan göra så är det tyvärr så.”