Kändes som jag skulle dö
”Jag fick 3 st ECT-behandlingar nyligen och jag blev lovad att ECT skulle vara effektivt mot depressionen. Man talade om hur effektivt det var och att det inte gav några bestående skador. Jag kände mig ganska utlämnad och var i dåligt skick så jag gick med på vad som helst – jag litade på psykiatriläkarna och deras uppgifter.
Vid den tredje ECT-behandlingen hände det något som jag har svårt att förklara. Jag minns att jag blev helt förtvivlad och det kändes som jag skulle dö. Jag fick ångest, mådde fruktansvärt illa och hade väldigt ont i huvudet efteråt. Jag sa ifrån om att jag inte ville ha fler behandlingar och fick åka hem.
Det känns som om jag varit utsatt för misshandel. Jag mår tyvärr mycket, mycket sämre nu än innan min vistelse på psyket, men jag har i alla fall bestämt mig för att leva vidare och på något sätt hitta meningen med livet igen.
Hjärnan permanent skadad
Om jag hade vetat vad jag vet idag hade jag aldrig i livet gått med på ECT-behandlingarna!! Jag tycker inte att någon ska utsättas för denna högst osäkra behandlingsmetod någonsin. Det måste finnas andra sätt att lösa upp en depression. Att känna sig misshandlad, kränkt och orolig över om hjärnan är permanent skadad hjälper inte någon upp ur en depression.
Jag kan inte direkt påstå att de tvingade mig till ECT. Men på något sätt känner jag ändå att mycket av den s.k. vården på avdelningen var tvångsmässig. Jag känner verkligen att jag har fått men av vistelsen där. Jag har en känsla av att ha blivit misshandlad och kränkt. Allt var fängelseliknande! Allt annat än vad en deprimerad människa ska behöva utstå.
Jag saknade någon att prata med. Jag tycker att en människa som är deprimerad och ledsen, som t.o.m. varit på väg att avsluta sitt liv ska få ett medmänskligt stöd och inte bara förvaras i en hård och kall miljö där man knappt fick duscha.
Före ECT-behandlingarna fick jag skriftlig information där man till viss del skrev om minnesskador men att de oftast var i anslutning till behandlingen och övergående. Ingen information om risken för bestående minnesskador.
Jag har total minnesförlust av tiden runt ECT-behandlingarna. Allt är en total dimma och jag har haft svår huvudvärk sedan den sista behandlingen för en vecka sedan. Jag har också blivit väldigt rädd och orolig efter sista behandlingen. Jag gråter flera gånger om dagen, sover oroligt, känner mig spänd och nervös.
Närminnet har fått sig en rejäl törn. Det är mycket som jag inte minns från senaste veckan. Det är för tidigt att säga om jag förlorat några förmågor och kunskaper. Jag känner mig fullständigt nollställd och väldigt ledsen. Mina anhöriga och vänner upplever att jag förändrats negativt efter ECT. Min man märker att mitt minne sviktar.
Självförtroendet kört i botten
Jag är nu sjukskriven. Jag har bara varit hemma en vecka så jag har inte hunnit göra så mycket. Jag känner att självförtroendet är kört i botten. Hela situationen med min svåra depression och självmordsförsöken stärker ju inte direkt självförtroendet.
Jag har inte varit i kontakt med psykiatrin efter utskrivningen. Helst skulle jag vilja slippa dem för alltid, men jag måste försöka få hjälp med någon ny medicin för att få den värsta depressionen i mitt liv att släppa.
Sjukhuset har inte gett mig någon hjälp eller information att anmäla mina skador. Jag litar inte ett dugg på psykiatriker så jag är rädd för att anmäla. Men jag tycker att jag är berättigad till en ursäkt och skadestånd.”