”Hej. Anser att elchocker ska förbjudas. På 70talet arbetade jag inom psykiatrin och såg en elchocksbehandling av en person som hade varit med om en olycka på arbetet. En arbetskamrat hade dött under en sprängningsolycka som han hade bevittnat, elchocksbehandlingen skulle ta bort detta minne. Efter behandlingen försvann minnet, men efter några dagar kom minnet tillbaka och samma kraftiga obehag av händelsen av hans arbetskamrat dödsolycka. Personalen avbröt elchockbehandlingen. Sjukhuset där jag arbetade var mycket sparsam med dessa elchocker. Jag var särbo med en överläkare som arbetade på sjukhuset och han var personligen emot elchocker eftersom dessa förstörde hjärnceller. På samma sjukhus hade sjukhuset ett avtal med Bulgariska läkare och en jag kände berättade att svenskar inom psykiatrin älskar mest av allt att sitta och diskutera patienterna, mer än att hjälpa dom praktiskt och känslomässigt med deras problem. Han s erfarenheter var att i Bulgarien arbetade personer inom psykiatrin och lyssnade betydligt avsevärt mer med sina patienter. När jag förra månaden sökte till BUP för min yngsta dotter, fick jag höra av psykologen att han hade nu en patient som var som min dotter och hon hade nu fått 100 elchocker. Märk väl han hade aldrig träffat min dotter 17 år. Varför sa han detta, ville han tala om hans arbetsmetoder eller skulle han skrämma bort oss från BUP. Vänligen en mamma.”