På många sidor, artiklar och andra plattformer där ECT avhandlas så ställs på olika sätt frågan om vad det finns för alternativ till ECT. Ofta som ett sätt att rättfärdiga ECT, vilket för mig ironiskt nog låter som en depressiv slutsats. Precis som du svarat i frågor ovan, så har jag också noterat att antidepressiv farmakologisk behandling har haft svårt att visa på bättre effekt än placebo, särskilt i longituduella studier. Detta trots massiv forskning på området (som till stora delar inte ens presenteras p.g.a. uteblivet eller ska jag säga oönskat resultat). Varför är inte psykoterapi ett alternativ?