Elchocker under tvång förbjuds på Irland – när följer Sverige efter?


tvångs-ect-irland

Originalartikel TheJournal.ie 22 Jul 2013

Patienter ’ovilliga’ till samtycke kommer inte längre att få elektrisk chockterapi, enligt statssekreterare Kathleen Lynch

Patienter som vägrar att ge sitt samtycke kommer inte längre att påtvingas den kontroversiella behandlingen enligt nya lagar.

Utan samtycke kommer patienter under vård för psykisk hälsa inte längre påtvingas att genomgå elchocksbehandling (ECT) under föreslagen lagstiftning.

Statssekreteraren för funktionshindrade, jämställdhet, psykisk hälsa och äldreomsorg, Kathleen Lynch, bekräftade till TheJournal.ie att de ECT-rekommendationer, som gavs av expertgruppen som granskar mentalvårdslagen, kommer att genomföras. Hon sa att lagen kommer att ändras så att patienter som är ovilliga att ge sitt samtycke inte längre blir tvingade att få ECT.

Hon sa: ”Jag vet med säkerhet att vi tar bort ’ovilliga’ från ECT-delen. För mig har det alltid förefallit upprörande, så det kommer att gå.”

Inget samtycke till behandling

Enligt mentalvårdslagen 2001 så måste en patient ge sitt medgivande till behandling, men om patienten bestämmer sig för att inte göra det, så kan två psykiatriker upphäva lagstiftningen om de anser att det är i patientens bästa intresse. Detta löfte från ministern innebär att ordet ”ovillig” kommer att tas bort från sektion 59 av lagakten.

Mentalvårdslagen är nu under granskning av en expertpanel som skulle gett ministern sin slutrapport och rekommendationer i juni.

De senaste siffrorna som kommissionen för psykisk hälsa har släppt visar, att 2011 gavs 25 av 332 behandlingsserier av ECT till patienter, som antingen inte ville eller inte kunde ge sitt medgivande till ECT.

Detta kan jämföras med 35 behandlingsserier av ECT av totalt 347 som gavs till patienter utan deras samtycke 2010.

Det genomsnittliga antalet behandlingar per ECT-program var 6,8. Regeringens politik för psykisk hälsa, En Vision om Förändring , som publicerades 2006, anger inte några nationella kliniska riktlinjer för ECT i Irland.

Psykiatrireformen har framfört betänkligheter över de gällande metoderna och deras rättsliga struktur. Som tidigare angivits är ECT en invasiv1 behandling och det är viktigt att rigorösa säkerhetsåtgärder är på plats för att skydda den enskildes rätt till valfrihet och för att ge skydd mot onödig skada.

1. Invasiva medicinska undersökningar är sådana där man tränger in i kroppen med något instrument genom ett kroppshål eller genom ett kirurgiskt ingrepp. Exempel på detta är vanliga operationer. Noninvasiva undersökningar görs genom att man inte tränger in i kroppen utan undersöker den utifrån. Detta kan ske genom att läkaren känner på kroppen, men även genom till exempel Röntgenundersökning, EEG och EKG.

Kommissionen för psykisk hälsa har även markerat sin oro angående påtvingade ECT-behandlingar till icke-samtyckande patienter och har noterat farhågor i sina årsrapporter.

ECT ges i 68 godkända och registrerade platser över hela landet.

Det har varit många ECT-fall som avgjorts i högsta domstolen. Avlägsnandet av ordet ”ovillig” bör ge klarhet till dem som invänder mot behandlingen.

Medan avlägsnandet av ordet ”ovillig” från lagparagrafen kommer att välkomnas av dem som har kämpat mot påtvingade ECT-behandlingar, går det inte så långt som till att ta bort hela avsnittet som säger:

”där patienten är oförmögen eller ovillig att ge ett sådant samtycke …”

Kathleen Lynch markerade också andra lagändringar som skulle kunna göras, till exempel uppbyggnaden och formatet för rättspsykiatriska instanser och införandet av någons vilja och preferens i fråga om deras behandling. Medan hon sade att det är ”i händerna på expertgruppen”, uttryckte hon att hon skulle vilja se att uppgiften som ombud expanderades. Därigenom skulle de kunna följa med patienterna till deras rättspsykiatriska utvärderingar, om de så önskade.

Hon tillade att det fanns ett antal frågor som borde ses över och medgav att det fortfarande fanns en ”lucka i servicen” när det gällde tonåringar som behandlas i vissa inrättningar när de är 16 år gamla, medan andra inrättningar vägrar att erbjuda behandling. Hon sade:

”Jag tyckte alltid att om det är landets lag att du är barn tills du är 18, då det är den behandlingen du passar in i, punkt slut”.

Hon tillade att det är oacceptabelt att ungdomar hamnar i vuxenavdelningar, som ett resultat av ”skydd av egenintresse”.

Översättning: Hanna Horner
Korrekturläsning: Patrik Karlström
Språkvård: Inga