MINNS INTE MINA BARNS UPPVÄXT EFTER ECT-BEHANDLINGARNA


Minns inte mina barns uppväxt efter ECT-behandlingarna

Personen på bilden har inget med texten att göra.

Fick även migrän och kan inte längre vara lärare

“För några år sedan blev jag sjukskriven för utmattningsdepression. Efter ca 1 1/2 år blev jag inlagd eftersom mitt mående trots medicin och terapi, försämrades. Min läkare sa då att ECT var den hjälp som återstod. Om jag inte accepterade ECT så fanns det ingenting mer de kunde göra för mig. Det var kalla fakta – ECT var det enda alternativ som fanns kvar och det var upp till mig att välja. Men jag hade inget val. Totalt fick jag 12 st behandlingar. Man tog inga blodprov och det gjordes varken röntgenundersökning eller fysisk läkarundersökning före ECT-behandlingarna.

Informationen om ECT var mycket knapphändig både till mig och mina anhöriga. Ingen berättade något om risken för bestående minnesskador. Personalen nämnde att man kunde få problem med närminnet strax efter behandlingen men att det oftast kommer tillbaka.

Jag litade på psykiatri-läkarna och deras uppgifter – de lovade att jag skulle bli fri från min depression och må bättre. Men om jag hade vetat vad jag vet idag hade jag INTE gått med på psykiatrins ECT.

Jag är utbildad lärare och har gått många år i skola. Jag har alltid haft lätt för att lära och komma ihåg saker. Efter ECT känns det som om stora delar av mina kunskaper ligger som i dimma! Kunskapen finns där men jag kommer inte åt den. Det kan röra sig om de mest grundläggande allmänbildande kunskaper, vilket är väldigt genant att inte komma ihåg! Detta skrämmer mig enormt och har bidragit till att jag har fullständigt tappat tron på mig själv och min egen förmåga.

Kommer inte ihåg mina barns uppväxt

Jag har fått omfattande skador på såväl när- som långtidsminnet och kommer inte ihåg mycket av mina barns uppväxt, vilket känns mycket sorgligt. När de frågar om hur det var när de var små eller vilket deras första ord var, så kan jag inte svara. Det är både ledsamt och frustrerande. Jag påtalade skadorna för personalen, som sa att det var helt normalt och att minnet skulle komma tillbaka. Det har det verkligen inte gjort.

Blackouts

Jag har fortfarande blackouts. Som till exempel när jag letade efter en ny bostad efter min skilsmässa. Jag berättade entusiastiskt för min mamma om en bostadsrättslägenhet som jag hade tittat på och ville lägga ett bud på. När jag nämnde adressen sa hon att min bror hade bott i samma hus med sin familj och att vi hade varit på kalas där. Jag blev helt stum! Det hade jag inget som helst minne av och det var fruktansvärt obehagligt att inse.

Ett annat exempel som kändes olustigt var med min fd sambo. Vi åkte till olika affärer på en inköpsrunda. Min sambo sa att han behövde gå på toaletten och att vi fick leta efter en. Vi hittade en och han fick uträttat sina behov. Vi fortsatte vår runda till andra butiker, 2-3 st. Varje butik vi kom till sa jag: “Vi får se om det finns en toalett här”. Jag hade glömt att han redan hade gått på toaletten!

När jag ska läsa någonting så får jag läsa om texten flera gånger, eftersom jag inte riktigt kan ta in det jag läser. Min bror sa till mig en gång: “Du läser receptet som om det var en novell!”

Mina anhöriga och vänner uppfattar mig som väldigt glömsk och skrattar ofta åt mig och kan t ex säga: “Hur kan du vara lärare? Du kan ju ingenting?” Även om det känns sårande så har de ju rätt i vad de säger.

Kan inte längre vara lärare

Jag var sjukskriven i drygt nio år och har inte kunnat gå tillbaka till mitt yrke som lärare av förståeliga skäl. Jag har fått stora inlärningssvårigheter till följd av att min förmåga att minnas har fördärvats. Därigenom har mina chanser till att få- och behålla- ett arbete kraftigt begränsats. Jag har arbetstränat men det har alltid tröttat mig enormt med alla intryck och information.

Fick migrän efter ECT

Utan tvekan tycker jag att jag är berättigad till en ursäkt och skadestånd. Jag känner inte igen mig själv. Det känns som om mitt liv har gått förlorat. Jag är van vid att kunna vara igång och ha många bollar i luften, men det kan jag inte längre. Jag är verkligen en skugga av mitt forna jag. Minnet är en stor del av vem man är och när minnet går förlorat så förlorar man sin identitet. Jag fick också migrän efter ECT-behandlingarna.

Visserligen lindrade ECT:n min depression tillfälligt men sedan mådde jag till slut så dåligt igen så att jag fick läggas in på nytt. Även denna gång ville läkaren att jag skulle genomgå ECT-behandlingar, men jag avböjde. Nu visste jag ju att det var mycket riskfyllt och att konsekvenserna skulle bli ödesdigra!

Psykiatrin har inte tagit någon större notis om mina skador från ECT. Svaret jag alltid har fått är att det är vanligt. Jag har inte funderat på att anmäla mina skador efter ECT, eftersom jag inte kände till att det var möjligt. Dessutom är det svårt att genomföra en sådan med de svårigheter jag har fått. Sjukhuset har inte gett mig någon information eller hjälp att anmäla.”