Tom och känslokall
”Vår dotter tog sitt liv efter att ha blivit behandlad med ECT, hon blev 17 år.
Det var hemskt att se en helt underbar och livlig person som vår dotter först bli helt tom och känslokall och senare ta sitt liv. Med all info som vi har i dag så hade vi aldrig gått med på ECT-behandling.
Ansvarig läkare på BUP i Halmstad bestämde att vår dotter skulle få ECT, och hon fick 10 st behandlingar. Hon hade inget fritt val utan blev påtvingad ECT. Informationen vi fick som föräldrar var att ECT skulle rensa bort det negativa i henne. Vi fick ingen information om risken för bestående minnesskador.
Dagen innan fick vi info att i morgon skulle vår dotter få ECT-behandlingar och det var bara bestämt så. Vi blev lovade att hon skulle må bättre.
Sömnsvårigheter, huvudvärk, öronsus och nedsatt hörsel
Efter ECT-behandlingarna blev vår dotter mer deprimerad. Hon fick svårigheter med minnet och kom inte ihåg sin barndom. Hon blev tom och känslokall, hade svårt med koncentrationen och fastnade i sin egen värld. Hon fick även fysiska skador: sömnsvårigheter, huvudvärk, öronsus och nedsatt hörsel.
Efter ECT upplevde vi att vår dotter hade förändrats. Hon var frånvarande i samtal och rädd för det förflutna. Hon frågade om sin barndom och om saker hon alltid kommit ihåg innan. Hon hade väldigt dåligt självförtroende.
Vi har försökt få info från psykiatrin om resultatet av hennes ECT-behandlingar, men har bara stött på en mur utav bortförklaringar. Vi har inte fått något riktigt svar på varför det blev så här.
Vi har även funderat på att anmäla vår dotters skador efter ECT, men så tog hon sitt liv och det blev inte av. Någon hjälp eller information har vi inte heller fått från sjukhuset.
Psykiatrin har mörklagt
Vi tycker att en ursäkt och skadestånd skulle vara på sin plats. Det ger inte vår dotter tillbaka men skulle ge lite plåster på såren. Psykiatrin har mörklagt vad som hänt för oss anhöriga. Ingen info från dem har varit tillräcklig. Hon blev lovad en röntgen innan ECT-behandlingen men den blev aldrig genomförd.”