ECT uppfanns ju som bedövningsmetod för grisar till slakt. Idag har man slutat med el och bedövar istället grisarna med en spik som skjuts rätt in i hjärnan. Det anses mer ”humant”.
Det är uppenbart att psykiatrin inte hänger med i den utvecklingen. Eller?
För mig är detta resonemang lika absurt som att från början ha fått infallet att bedövningsmetoden med el, alls ska användas på människan. Det är helt enkelt obegripligt. Att det dessutom skulle röra sig om behandlingsmetod är ännu mer obegripligt.
Tankarna går osökt istället till tortyr, men då väljer man andra delar av kroppen för ”behandling” med el. Inte huvudet och hjärnan, då blir offret medvetslöst, och det är inte syftet med tortyr.
Jag har hört försök till förklaringar, att Ugo Cerletti, ECTns ”uppfinnare” fascinerades av den krampframkallande effekten av elektricitetens färd genom hjärnan. Vidare att just krampanfall länge har varit eftersträvansvärda (åtminstone sedan antiken, för 2000 år sedan och ännu längre tillbaks) vid försök att bota mentalsjukdom. Detta i sin tur skulle bygga på en idé att epilepsi och sinnessjukdom inte kan förekomma hos samma individ.
Att med hjälp av elektricitet kunna uppnå denna krampeffekt, på ett oerhört snabbt, smidigt och bekvämt sätt sätt, var enligt Cerletti revoltionerande. Det var dessutom hygieniskt och ”modernt”.Här ser vi lösa antaganden travade på varandra, som ligger till grunden för ECT-behandling idag. Dels går det inte att bevisa att sinnesjukdom är en sjukdom, det är på sin höjd en liknelse, Dels finns det mängder med människor som uppvisar ”sinnessjukt” beteende, som också lider av epileptiska anfall. Det går därför ganska lätt att bevisa att denna idé är just bara en idé.
Alltså inget man skall grunda moderna behandlingsmetoder på, inget bevisat eller vedelagt över huvud taget, bara några idéer, högst en åsikt, från långt innan medeltiden. det vill säga, allt annat än modernt. Men som likt medeltidens ”läkekonst” mest skadar sina patienter. Rapporter om ECTns skador saknas ju inte heller.
Jag tror inte på teorin med framkallande av krampanfall som någon slags förmildrande omständighet för ECT.
Det finns inget förmildrande med ECT, det är blott och bart endast obegripligt.
Kanske det är just för att det är så totalt obegripligt, som ECT kan fortgå. I början när omvärlden hörde talas om Hitlers utrotningsläger var det ingen som ville tro på detta. Man trodde att det var sagor. Det var alldeles för oerhört! Än idag finns det ju människor som vill hävda att förintelsen aldrig har ägt rum. Kanske är det samma med ECT, trots att det pågår dagligen, mitt ibland oss, är det ingen som vill tro på ”sagorna” som försöker berätta sanningen med ECT.
Att det finns galna människor, psykiatriker, som inte tvekar att använda ECT på sina medmänniskor om och om igen är ju ett obestridligt faktum. Att vi har ett sjukvårdssystem och ett samhälle som inte bara tillåter det, utan också betalar för det är en oerhörd tragedi!
Hur länge skall denna tragedi fortsätta?
Undrar,
Rolf Bergdahl