Min fästman tog livet av sig efter upprepade ECT-behandlingar


“Min fästman XX hängde sig i sitt rum på psyk avd 10 här i X. När dom hittade han hade han hängt länge, hjärtat hade stannat helt. Med hjälp av IVA fick dom igång hjärtat och X lades nerkyld i 24 timmar, X låg sen i koma i nästan 2 v innan han avled på IVA i X. Personalen på avd 10 i X lämnade han alltså ensam trots att han försökt med samma sak några månader tidigare och efter det även tagit tabletter i hemmet, i försök att ta sitt liv.
Jag har stridit för han så länge att jag själv bröt ihop på slutet.

X fick aldrig den vård vi bad om, dom gav han bara ECT om och om igen. Hösten 2013 blev X sämre och sämre och ofta ville dom skicka hem han efter några dagars behandling, även efter sitt försök att hänga sig på sitt rum första gången. Då sa jag ifrån att han inte fick komma hem, X tolkade det som att jag inte ville att han skulle komma hem fast jag om och om igen försökte förklara att han måste stanna så han får hjälp. Jag tror inte han förstod, han glömde ofta vad jag sagt och jag reagerade med ilska. Idag förstår jag varför X förändrades.

Jag bad ofta om att få träffa läkaren men fick aldrig det.

Sista halvåret med X var fruktansvärd. Han var aldrig sig lik och han blev mer och mer en främling.
Idag lägger hans släktingar skulden på mig att X tog sitt liv fast jag vet att jag gjorde allt vad jag kunde. Tyvärr ville X inte ha så mkt kontakt med sina släktingar som jag ville, så det är jag som vet mest hur han mådde på slutet.

X lämnar efter sig en son, snart 16 år, som innan alla ECT behandlingar iaf hade kontakt och träffade sin far. Men sen…tyvärr dog X innan dom hittade tillbaka till varandra. Och jag kan bara föreställa mig den smärtan som hans son idag bär på.

Jag vill göra min OCH X röst hörd. Jag vill få hjälp att anmäla och komma ut i press eller vad som helst för att stoppa detta vidriga sätt som sjukvården behandlar människor på.

På avd 10 i X är det bara förvaring av människor. Personalen varken kan eller orkar bry sig om patienterna, ofta sitter dom inlåsta på kontor och när jag låg där en kort tid var vi ett gäng patienter som stöttade varandra. Någon personal att samtala med fanns det inte. Vi fick en varsin säng, mat och mediciner och många fick ECT. Ingenting annat

HJÄLP! Jag måste för X och hans son, för mig och mina barns skull, anmäla och sprida detta vidare så vi får stopp på detta!!

mvh XX”