”Läkaren sa att man kunde förlora lite minne, men att det först hände efter många behandlingar. Så har alla läkare sagt som jag har pratat med.
Det stämde inte på mig, jag förlorade flera års minne redan efter första behandlingen och då tyckte jag att det var lika bra att fortsätta.
Jag fick ca 20 behandlingar.
I början av behandlingarna mådde jag bättre, men det berodde snarare på att jag inte kom ihåg något, inte hur jag mådde innan eller mina djupa tankar. Jag var helt borta i huvudet.
När jag blev utskriven började de värsta problemen. När jag pratade med två av mina närmaste vänner kom jag inte ihåg vad vi hade gjort eller vad som hade hänt i deras liv. Jag kände mig så tom och korkad. De fick berätta om allting.
När jag gick på fester med lite mer ytliga kontakter presenterade jag mig för många var på de tittade konstigt på mig och sa att vi hade träffats. När det hade blivit så med några personer på samma fest visste jag inte var jag skulle ta vägen eller vad jag skulle prata om. Det blev som en skräckslagen mardröm för mig och det slutade med att jag fick gå hem.
Det har varit en lång väg tillbaka, där min pojkvän har fått berätta för mig vilka jag känner, när jag har träffat dem och vad vi har gjort.
Jag kan inte förstå att jag har gått igenom sådana behandlingar, att jag har legat på en brits och krampat och stänkt saliv runt omkring mig.
Det var en läkare som berättade för mig att det inte var så konstigt att jag hade ont i kroppen efteråt eftersom jag stod som en spännbåge i luften, hemskt!
Livet går sakta vidare, men jag känner mig inte så skärpt i huvudet som jag var innan……
Jag vill att folk tänker igenom noggrant innan de går med på den behandlingen. På vissa kan det fungera, men för de flesta medpatienter som jag har haft blir de förvirrade.”