”För sex månader sedan avslutades min ”behandling”. Jag var inne på en sluten avdelning. Jag tror jag hann med 8 st innan de avbröt. Jag minns inte. Jag minns inte heller att jag hade skrikit, gråtit och kräkts efter behandlingarna. Jag minns inte att jag hade varit oförskämd och elak mot de jag älskar. Jag minns inte att jag hade klätt av mig naken och hade sex (turligt nog med en man jag känner, men det hade INTE inträffat om jag hade haft någon hjärna).
Jag glömde min son (nu 10 år), så han ritade ett självporträtt och satte upp det vid min säng.
Jag har fortfarande inte koll på vad som hände under de där veckorna. Det dyker upp en pusselbit här och där från närstående och vårdpersonal. Jag minns inte.
Jag har aldrig varit så full så att jag fått en blackout och gjort pinsamma saker, men jag misstänker att det är ungefär samma känsla. Jag har ångest.
När det började klarna i huvudet efter behandlingarna var jag fortfarande deprimerad och självmordsbenägen. Fast nu med stora minnesluckor.
Förenklat kan man säga att förutom ECT-veckorna är 2010 & 2011 helt raderade. Plus stora fläckar innan det. Jag har fått lära om en massa saker – ex. räkna (typ 1,2,3..), hitta hem, använda mobilen, känna igen mina närmaste.
När jag tittar på bilder eller filmer på mig från de åren, känns det som om det är någon annan. De framkallar inga minnen.
Varje dag är frustrerande. Jag är hemma och försöker leva ett ’normalt’ liv, men varje dag påminns jag av minnesförlusterna. Jasså? Var Victoria gravid? Var är min skärbräda? Hur betalar jag räkningar? Är den där människan som vinkar åt mig, någon jag känner?
Förra veckan fick jag reda på att jag blir uppsagd från mitt jobb. Det är ett ganska avancerat ingenjörsjobb, med mkt kundkontakter. Det var både en sorg och lättnad. Jag minns inte min arbetsplats, kollegorna, kunderna eller arbetsuppgifterna.
Min läkare säger att han ALDRIG varit med om att någon fått bestående minnesskador, under de 10 år han varit läkare. Inom ett år kommer jag vara normal igen (men i början sa han inom 6 månader). Hm? Och han hänvisar till min pågående depression, att man inte säkert kan veta var minnesförlusten kommer ifrån.
Om någon är/varit i samma situation – snälla pm:a mig! Jag är skeptiskt till läkarens svar att ALLA får tillbaka minnet.”