”Jag vart erbjuden ECT idag när jag var på mitt vanliga veckosamtal. Vad är det frågade jag. Det är en behandling där man går in och sätter el på vissa punkter i hjärnan och på så vis tar bort depressionen, det har visat sig vara väldigt bra för människor med svåra depression. Jag satt bara och gapade.. Existerar det fortfarande menar du!, tillhör inte det dåtid, sa jag. Det trodde jag verkligen inte!… Hur är det möjligt ??.. Jag är ett vuxet barn, en kvinna med Många trauman bakom mig och har Aldrig någonsin fått ens berätta om detta. Och själv vågar jag naturligtvis inte slappna av och släppa fram det förän jag är i en trygg miljö med människor som vet hur dom ska hantera det som händer med mig om jag släpper fram detta, för mig känns det så. För mig känns det som om jag kommer att totalt kollapsa och gå sönder om jag släpper på flödet. Jag har fullständig kramp av att i så här många år gått och burit och tryckt ner det i ett sorts inbillad kontroll, jag har även överlevnadskramp och orkar inte hänga kvar längre. Minsta lilla motgång i livet slår undan benen på mig, just för att jag är så svag i dom. Mina barn far illa av att ha vuxit upp med en mamma som har varit deprimerad i stort sett hela hennes liv. Jag vet, för jag har själv vuxit upp med en mamma som var och varannan dag hotade att ta sitt liv genom att hänga sig eller dränka sig. Jag säger det inte till mina barn, men jag tänker det, och jag tror att dom känner det, jag skulle lika gärna kunna säga det som min mor gjorde. Senast igår, kände jag den starka överväligande känslan återigen och denna gången kom jag på hur, jag har inte haft någon rilktigt bra plan för hur jag skall gå tillväga, för jag vill ju inte överleva ett försök till, som jag gjort en gång. Och igår när jag låg i sängen och tårarna bara rann okontrollerat så kände jag det, En pistol! Det skulle funka! Att bara ligga som nu i sängen, sätta den mot pannan och bara trycka av Klart. Det borde gå fort. Men var får jag tag i en sån..?.. Det är 17 år sedan jag gjorde ett försök och sedan dess har jag överlevt. Gått på reserven och haft nåt litet ynka hopp nånstans.. långt inne. Dom senaste åren har jag annonserat till människor runt i kring att nu är snart ångorna slut, till någon som kanske skulle kunna… hjälpa… Men nä! För över ett år sedan så vart jag utförsäkrad från FK och lämnade genast in en ny ansökan, har fortfarande ej fått svar. Under det här senaste året då jag väntat på svar, så har ett ovanligt lugn vilat över mig, det pga att jag tänka låta FK bli den utlösande faktorn, dom som trycker på knappen, får jag ett nej då orkar jag inte kämpa mer. Men nu då det tar sån tid, så känner jag att jag kanske inte orkar hänga kvar till jag får ett svar.. Det här senaste året så har jag inte haft något som håller mig kvar i livet, det som gör att jag är kvar är att jag inte har någon vattetät plan, att jag inte vet vilket som är ett snabbt sätt att dö på, tills igår då kanske, men den är ju inte tvärenkel heller så.. Vi får väl se. Jag har kämpat med många olika saker och lyckats med en del faktiskt, men jag kan säga att jag har varken varit hjälpt av samhället eller sjukvården. Utan det som här hjälpt mig har varit självhjälpsgrupper eller alternativa grejer. Men nu har jag inte ens råd att fortsätta jobbet med hjälp av sådana grejer, heh! man har inte råd att bli frisk, komiskt eller jävligt sorgligt.. Under dessa år har jag kunnat konstatera att det finns ingen Vård i Sverige. Vare sig det är PsykVård eller HälsoVård. Den Vård som finns att tillgå är att dom kan laga benbrott eller att skyla sympthomen genom olika piller. Ja laga benbrott är väl vård okej, men att pyssla med förvaring genom inläggning eller skyla sympthom tycker jag inte är vård. Men varför inte vara ärliga och säga det då, att det finns ingen vård, vi kan inte hjälpa dig, rakt ut så slipper ens hopp grusas och förbrukas på nåt som egentligen inte finns. Jag hade bara tänkt skriva under med mitt namn i protestlistan, för jag hade ingen kommentar eller om egentligen inte orkade skriva huvudet kändes tomt iaf vet jag, men så här vart det nu iaf. För övrigt så vägrar jag mediciner, för mig känns det inte bra helt enkelt inte rätt. Jag har fått en eventuellt diagnos Bipolär2 det här senaste året, men dom kunde inte säga säkert. Jag säger så här, jag har varit med om saker som få kanske skulle orka bära och som vi nog är väldigt få om att få vara med om, vill jag hoppas. Jag är inte ensam om att ha varit med om det, långt ifrån, så det är inte det jag säger, men jag har varit med om många trauman utslaget på kort tid och en livstid. Det har varit flera trauman samtidigt, och att ha en frizon kan ju ibland ge en tillfälle att pusta ut eller att ha Någon som älskar en, ser en eller som man kan dela med eller prata ut med kan ibland underlätta och kanske skänka energi peppnig är vad det nu kan tänkas göra.. Jag har inte haft detta, överhuvudtaget. Och det är det som jag förstår skiljer mig från den som använder sitt traumatiska som ett drivmedel en sporre att Jag Ska Minnsann Visa Dom.. Dom Ska Få Se.. Dom Ska Få Igen. Eller vad dom nu hittar på. Det som jag tror har hållit mig vid liv Trots allt är, att jag har ett hjärta fyllt av kärlek, att jag är född kärlek. Det har gjort att vad någon än har gjort, så har jag aldrig kunnat göra samma eller värre tillbaka, Det Är Emot Min natur, jag har gått undan. Det är inte min uppgift att agera domare eller bödel. Det finns en kraft som fixar det där själv, och det är kraften orsak och verkan. Men därimot har jag inte behandlat mig själv med kärlek utan smärtan vände jag inåt. Redan som barn fick jag lära mig vilket värde jag hade. Andra satte prislapp på mig och jag trodde givetvis att det var så det var.. Dom vuxna Har Ju Rätt.. visst… -När ska vi börja bry oss om varandra… -När ska vi börja sätta värde på livet och varandra… Hade det varit meningen att vi skulle dopa oss med piller och skicka ström genom kroppen så hade nog modernatur skickat med en depå piller och en kapelstump i leveransen. Det finns fiskar som alstrar elektrisitet och det följer med dom för att det behöver dom. Men inte vi. Sluta manipulera naturens krafter, vi vet inte vilka problem det skapar förän det slår tillbaka.”