Intervju med en anhörig till en person som drabbats av ECT
”Hon har fått permanenta skador när det gäller långtidsminnet och närminnet. Hon har också förändringar i sin personlighet.”
”ETC gav ett väldigt kortvarigt positiv effekt, sedan ett helvete.”
Vilka problem hade den anhörige vid tidpunkten för kontakten med psykiatrin?
Hörselhallucinationer
Valde den anhörige själv att uppsöka en psykiatriker? Om inte, vem bestämde att den anhörige skulle träffa en sådan?
Min syster L. bestämde gemensamt med sin man att åka till Huddinge sjukhus 090224
Hade den anhörige fått någon annan behandling, t.ex. antidepressiv medicinering, innan den anhörige fick ECT?
Hon fick medicinering på sjukhuset två veckor innan ECT, annars har hon aldrig haft några psykiska problem. Hon har heller aldrig någonsin haft problem med minnet i sitt liv före ETC-behandlingarna.
Fick den anhörige någon information kring vilka alternativ som finns till ECT? Isåfall vilken?
Nej
Under vilken tidsperiod fick den anhörige ECT?
Första ETC 090310 och den sist på sommaren 09
Varför fick den anhörige ECT?
psykos, hörselhallucinationer
Var och av vem fick den anhörige ECT?
Psykiatriska kliniken, Huddinge sjukhus. Överläkare Ibrahim Issac, och läkare Victoria Skoglund..
Hur många ECT-behandlingar har den anhörige fått totalt?
22 behandlingar unilateralt. Om hon bara fick unilateral behandling, så undrar hennes man varför hon efter de första 6 ETC alltid hade gele på båda sidorna av huvudet, som han tvättade bort, och inte bara på ena sidan.
När den anhörige fick dessa var den anhörige inskriven på psykklinik eller fick hon eller han dem poliklininiskt (dvs att den anhörige fick åka hem efter att ha vilat en stund)?
Först fick hon dom när hon var inskriven på psykkliniken 090310- 090331 sedan poliklinitiskt
Valde den anhörige själv att få ECT? Om inte, vem var det som fattade beslutet?
Beslutet fattades gemensamt av L, hennes man och läkare.
Vilken muntlig information fick den anhörige om ECT före behandlingarna?
Läs igenom broschyren, så ses vi i morgon. Ingen tid till att lyssna.
Vilken skriftlig information fick den anhörige om ECT före behandlingarna?
Broschyren om ETC, där det inte stog någonting om bestående biverkningar.
Berättade någon om vilka bieffekter som ECT har? Berättade någon t.ex. att den anhörige skulle komma att få skador på minnet?
Nej. Det var bara övergående och kortverkande bieffekter.
Gavs ni på någon form av villkor för att den anhörige skulle gå med på att få ECT? (T.ex. ”om den anhörige inte går med på att få ECT kan vi inte hjälpa den anhörige”, ”om den anhörige inte vill ha ECT så måste du flytta till en låst avdelning”.) Kände den anhörige sig tvungen att acceptera ECT som ”behandling”?
Inget tvång. Läkaren Victoria Skoglund var väldigt positivt inställd till ETC. Hon sa inget negativt. Däremot så kände sig min syster väldigt pressad och i panik eftersom läkaren ville ge L diagnosen bi-polär. Vi har 40 års erfarenhet av den här sjukdomen och har inte sett att L har haft några tecken på bi-polär sjukdom. Däremot har hon haft många väldigt jobbiga händelser under två år som vi ser kan ha lett till psykos.
Gjordes en fullständig ordinär läkarundersökning och behandling på den anhörige innan ECT? Fick den anhörige genomgå någon fysisk undersökning, dvs att man tog blodprover på den anhörige, gjorde någon röntgenundersökning eller liknande, innan den anhörige fick ECT?
Det vet vi inte.
Vad blev den anhörige lovade som ett resultat från ECT-behandlingen?
Bli friskare fortare och lättare.
Fick den anhörige detta resultat?
Nej. ETC gav ett väldigt kortvarigt positiv effekt, sedan ett helvete.
Vilka problem har den anhörige nu, efter att ha fått ECT? Hur skiljer sig den anhöriges liv idag från livet innan ECT? Vad upplevde ni för förändringar efter ECT-behandlingarna?
Hon har bestående problem med närminnet, långtidsminnet och hennes personlighet är förändrad.
Hur upplevde den anhöriges nära och kära att hon eller han fick ECT? Vilka förändringar såg de hos den anhörige?
Vi upplevde de som hemskt, men litade på läkaren och sjukvården. Hon hade svår minnesförlust både när det gällde närminnet och långtidsminnet. Hon var helt förvirrad, upprepade samma saker flera gånger, som om hon hade fått en skall skada.
Har ni berättat för någon psykiatriker om de dåliga saker ni upplevde som resultat av ECT-behandlingen? Om så, vad har ni fått för svar?
L. har pratat med psykolog, om sin minnesförlust och hur dåligt hon mår av det och han tycker att hon ska anmäla.
Har ni fått hjälp och stöd att framföra era klagomål på behandlingen? Har du fått information och hjälp att anmäla den anhöriges skador?
Jag tror att de har berättat vart hon ska vända sig och hon har fått stöd, men inget praktiskt stöd. L vill göra en anmälan, men är fortfarande inte stark nog att orka göra en sådan här anmälan själv, inte hennes man heller. Jag har inte fått någon hjälp eller information att hjälpa den anhörige utan har googlat mig fram.
Psykiatrin hävdar att alla skador från ECT härrör från patienten och dennes mentala sjukdom. Detta gör patienten maktlös och utan några rättigheter. Är det något som ni har känt eller märkt av? Har era rättigheter på något sätt kränkts?
Innan man hävdar att skador härrör från patienten och dennes mentala sjukdom, måste det finnas en diagnos till vilken sjukdom hon har. Eftersom hon aldrig har varit sjuk innan och aldrig visat några psykiska problem innan är diagnosen ganska svår. Att diagnosera min syster bi-polär som hennes läkare ville göra anser hela familjen som felaktig diagnos. Vi anser att hon har fått en psykos efter otroligt jobbiga händelser under en längre period. Framtiden kanske visar någonting annat, men den vet vi ingenting om.
Hur vill ni beskriva den behandling som ni har fått av psykiatrin före, under och efter ECT-behandlingen?
Under all kritik. De anhöriga får ingen som helst information och psykiatrin är inte alls intresserad av vad de anhörigas förtvivlan av vad som händer med patienten. Är det inte familjen som känner personen bäst.
Hur ser den anhöriges liv ut nu?
L försöker att pussla ihop en trasig hjärna så gott det går, men alldeles för många pusselbitar fattas. Hon har förlorat tror vi fyra år av minnet före ETC behandlingen. Hon har förändras personligen. hon är inte längre lika glad utåtriktad, och smart som förr. Hon är folkskygg, tyst och avtrubbad.
Skulle ni vilja få ECT-behandling igen? Är det något ni skulle vilja rekommendera till andra?
L vill aldrig någonsin bli behandlad med ETC igen, ingen annan i familjen heller. Det ska vi alla skriva ner på papper.
Om ni summerar – vilka skador har den anhörige fått från den ECT-chocksbehandling den anhörige fick?
Hon har fått permanenta skador när det gäller långtidsminnet och närminnet. Hon har också förändringar i sin personlighet.
Tycker du att ni är berättigade till en ursäkt och skadestånd?
Just nu har vi väldigt svårt att förlåta det som har hänt, men självklart är min syster berättigad en ursäkt och skadestånd. Helst skulle vi vilja att hon får sin hjärna tillbaka, eller åtminstone hjälp att försöka få minnet tillbaka.
Har har ni funderat på att anmäla det som den anhörige har råkat ut för? Vad har hindrat er? Hur har du funderat kring detta?
Vi ska absolut anmäla det L har råkat ut för. L själv och hennes man har inte haft ork att ta tag i det här själva. Det är fortfarande lite tidigt. Jag tror ingen förstår vilken psykisk katastrof det här är för en hel familj.
Läs mer här om hennes anmälan.