Copyright (c) – Originalartikel: Electroconvulsive Therapy …. What does Canada have to say?
Av Marnie Wedlake, Fil Dr, auktoriserad psykolog
Elektrokonvulsiv behandling, även känd som ECT, chockterapi och elchock, är en psykiatrisk behandling, där man använder elektricitet för att framkalla krampanfall på den person som har fått det ordinerat. ECT används vanligtvis på personer som har diagnostiserats med depression, bipolär sjukdom, och psykotisk störning.
Ugo Cerletti, en italiensk läkare, brukar erkännas som den förste psykiatriker som använde ECT på en person som led av psykisk ohälsa. Det var 1938. Mer än 80 år senare används ECT fortfarande. För många tenderar detta faktum att vara ett chockerande (avsiktlig ordlek) avslöjande. Det är ganska vanligt att de som har haft liten eller ingen kontakt med psykvården ser elchocksbehandling som en brutal och föråldrad del av psykiatrins historia och tror att den inte längre används. Faktum är att ECT ”fortfarande används på ungefär en miljon människor årligen”.
En snabb Google-sökning visar att det fortfarande finns ett stort intresse för ECT, och att kontroversen kring denna medicinska behandling hettar till. Men vad är den kanadensiska ståndpunkten om användningen av elchocksbehandling? Vad får folk här veta om säkerheten och effektiviteten hos ECT?
Canadian Psychiatric Association CPA (Kanadensiska Psykiatrisällskapet, ö.a.) publicerar ett stort urval av information, varav mycket kan nås av allmänheten på CPA:s webbplats. CPA:s sista skrift om dess ståndpunkt om elchocksbehandling skrevs 2010. Även om detta dokument för närvarande granskas har publikationen från 2010 ännu inte ersatts. Författarna till denna skrift meddelar sin ståndpunkt, ”elchocksbehandling (ECT) är fortfarande ett viktigt behandlingsalternativ i nutida psykiatrisk praxis. ECT:s verkningsmekanism förblir ofullständigt förstådd; emellertid stöder omfattande forskning och 70 års klinisk erfarenhet av behandlingen dock CPA: s nuvarande rekommendation att ECT ska förbli lättillgängligt som behandlingsalternativ”.
Det ”största psykiatriska undervisningssjukhuset” i Kanada, Centre for Addiction and Mental Health, CAMH (Centret för beroende och psykisk hälsa), har en informationssida om ECT på sin webbplats. CAMH säger, ”elchocksbehandling (ECT) är en av de mest kontroversiella och missförstådda behandlingarna mot psykisk ohälsa. Faktum är att det är säkert och effektivt för behandling av svår depression när patienter har symptom som inte har svarat på medicinering, stödsamtal eller andra psykosociala behandlingar”.
Here to help, en informationskälla på Internet i British Columbia, produceras i samarbete mellan sju organisationer inom psykisk hälsa och med innehåll som inte är till för vinstdrivande organisationer i BC. Man förser läsare med flera artiklar som innefattar uppgifter om ECT. Here to Help:s information om depression anger detta om ECT, ”Detta är en säker och effektiv behandling för personer med djup depression eller som inte kan ta mediciner eller som inte har svarat på andra behandlingar. ECT är en behandling som utförs på sjukhus, där elektrisk ström skickas genom hjärnan”.
Canadian Mental Health Association, CMHA (Kanadensiska föreningen för psykisk hälsa), som grundades 1918, är ”den mest etablerade och största organisationen för psykisk hälsa i Kanada”. CMHA betjänar Kanada genom ett nationellt kontor, 11 provinsiella/territoriella divisioner och 75 lokala filialer/regioner i över 330 samhällen. CMHA:s informationssida om Depression och bipolär sjukdom (Depression and Bipolar Disorder) innehåller detta uttalande om ECT, ”Om depression är mycket djup eller varar länge kan läkare rekommendera elchocksbehandling (eller ECT). ECT kan vara till stor hjälp, särskilt när andra behandlingar inte har fungerat”.
Health Quality Ontario, HQO, ”ledningen i provinsen för hälsovårdens kvalitet” i Ontario, hjälper ”sjuksköterskor, läkare och annan vårdpersonal, som arbetar hårt i frontlinjen för att bli mer effektiva i vad de gör”. För att stödja deras uppdrag har HQO publicerat ett antal kvalitetsnormer. Enligt HQO ”beskriver dess kvalitetsnormer för kliniker och patienter hur kvalitetsvård ser ut”. HQO:s kvalitetsnorm för djupa depressioner innehåller ett kvalitetsuttalande för elchocksbehandling. Det börjar med att berätta för läsarna, ”Elchocksbehandling är en säker och effektiv behandling för djup depression, särskilt när symtomen inte har svarat på antidepressiv medicinering och psykoterapi. Personer med allvarlig depression bör göras medvetna om effekterna, biverkningarna och riskerna med elchocksbehandling, så att de kan fatta ett välgrundat beslut om denna behandling. Om man avråder från elchocksbehandling eller den inte väljs av patienten, kan upprepad transkraniell magnetstimulering betraktas som en alternativ behandling”.
Den enhälliga uppfattningen bland organisationer inom psykisk hälsa i Kanada är att ECT är en ”säker medicinsk behandling, som är effektiv vid behandling av depression och andra psykiska störningar”. Men är så verkligen fallet?
Är ECT säkert? Är det effektivt? Om ja – hur fastställs att något är säkert och effektivt? Finns det en gräns för hur många gånger ECT ska ges? Finns det någon övervakning eller diskussion som sker inom regionala och/eller nationella kommittéer kring kvalitet? Kan i så fall resultaten av dessa diskussioner göras tillgängliga för allmänheten för att möjliggöra både transparens och engagemang bland intressenter? Vilka processer pågår för att säkerställa att patienterna är fullständigt informerade när de samtycker till att få ECT? Finns det ens något intresse för att utforska dessa frågor i Kanada? År 2010, när Cheri DiNovo var MPP (Ledamot i provinsparlamentet, Member of Provincial Parliament, för Nya Demokratiska Partiet, NDP, ö. a.) i Ontario, lade hon fram en motion om att avsluta offentlig finansiering av ECT. Motionen gick inte igenom första behandlingen den 13 maj 2010.
Kan detta stöd för ECT som verkar vara konsekvent i de flesta av de stora mentalvårdsorganisationernas i Kanada finnas någon annanstans? Påståendet från det kanadensiska mentalvårdssystemet att ECT är säkert och effektivt ifrågasätts alltmer av relevanta grupper i andra länder.
Mad in America (MIA) har publicerat ett antal uppgifter om ECT vilka innefattar följande:
* Researchers Find Lack of Evidence, Call for Halt to ECT (Forskare finner brist på bevis, kräver stopp för ECT)
* New Study Finds ECT Ineffective for Reducing Suicide Risk (I ny studie finner man att ECT är ineffektivt i att minska risk för självmord)
* Appealing the FDA’s Denial of ECT’s Harms (Upprop mot FDA:s förnekande av skador av ECT)
* John Read and Irving Kirsch – Electroconvulsive Therapy (ECT) Does the Evidence from Clinical Trials Justify its Continued Use? (John Read och Irving Kirsch – Elchocksbehandling (ECT) Motiverar bevis från kliniska försök dess fortsatta användning?)
* ECT Explained by a CET (Certified Engineering Technologist) ECT förklarad av en certifierad teknisk ingenjör (Kanadensiska titeln CET: eftergymnasial utbildning och yrkeserfarenhet krävs bland annat, ö.a.)
* Huge Breakthrough in Lawsuits Against ECT Shock Device Manufacturers (Stort genombrott i rättsprocess mot tillverkare av apparater för chock)
* Litigation Update: ECT Device Manufacturer Issues “Permanent Brain Damage” Warning (Uppdatering om process: tillverkare av apparater för ECT publicerar ”Varning för bestående hjärnskada)
Med tanke på dess uppdrag ”att fungera som en katalysator för att tänka om angående psykiatrisk vård i USA (och utomlands)” är det inte förvånande att MIA har ägnat så stor uppmärksamhet åt ECT. Men Mad in America är inte den enda publikationen med artiklar om kontroverserna kring ECT. Psychiatric Times, en amerikansk tidning som främst riktar sig till psykiatriker, har också gett utrymme till artiklar som uttalar sig mot ECT: ECT: Dangerous on Either Side of the Pond (ECT: Farlig på båda sidor av Atlanten, ö.a.) and Raising Doubts About ECT (Mer tvivel om ECT, ö.a.).
I Storbritannien kräver Dr. Sue Cunliffe, mottagare av ECT och tidigare barnläkare och Dr. Lucy Johnstone, rådgivande klinisk psykolog, tillsammans med 38 andra undertecknande (akademiker, yrkesverksamma, överlevande från ECT, familjer till överlevande efter ECT) ”en oberoende granskning av ECT-användningen”. I denna grupps kampanj nämns flera problemområden vilka innefattar: standard för ackreditering, som är allt från minimala till obefintliga; bevis på skada vilka innefattar bestående hjärnskada; brist på informerat samtycke som vidmakthålls av broschyrer vars innehåll bygger på falsk information, och som används inom National Health Service (den statliga organisation som ansvarar för den offentliga sjukvården i Storbritannien, ö,a.).
I deras publikation från 2019, ”Elchocksbehandling mot depression: En granskning av kvaliteten i försöken och metaanalyserna kring ECT kontra placebo-ECT”, fann Read, Kirsch och McGrath ”det finns inga bevis för att ECT är effektivt för dess demografiska målgrupp – äldre kvinnor, eller dess målgrupp avseende diagnoser- svårt deprimerade eller för självmordsbenägna, personer som utan framgång först har testat andra behandlingar, tvångsintagna patienter eller barn och ungdomar.” Vidare framför dessa forskare idén ”…med tanke på den höga risken för bestående minnesförlust och den lilla risken för dödlighet, innebär detta långvariga misslyckande med att avgöra om ECT fungerar eller inte att dess användning omedelbart bör avbrytas tills man i en serie väl utformade, randomiserade, placebokontrollerade studier har undersökt om det verkligen finns några betydande fördelar mot vilka de bevisade betydande riskerna kan vägas”.
The Canadian Institute of Health Research, CIHR är Kanadas statliga myndighet för finansiering av forskning inom hälsa. I dess artikel på Internet, ’Hacking the Knowledge Gap in Health Research’ (Fylla igen kunskapsgapet inom forskning om hälsa, ö. a.) sägs, ”Det tar ungefär 17 år innan forskningsbevis fullt ut antas av praktiker och allmänhet. Denna klyfta mellan forskning och praxis innebär att allmänheten kanske inte drar nytta av forskning inom hälsa förrän nästan en generation efter det att upptäckter har gjorts”.
Å ena sidan säger kanadensiska hälsovårdsorganisationer att ECT är ”säkert och effektivt”. Å andra sidan verkar det finnas en växande samling publikationer vilka ger vid handen att så inte är fallet. Vi är lämnade med frågan, ”Ifråga om ECT, får vi den mest aktuella informationen här i Kanada?”
Marnie Wedlake
Fil Dr, auktoriserad psykolog Marnie Wedlake är en av Mad in Canadas två medgrundare. Hon är auktoriserad psykoterapeut, medlem i en universitetsfakultet och tidigare patient inom psykiatri.
Copyright (c) – Originalartikel: Electroconvulsive Therapy …. What does Canada have to say?