Haft svårt att fungera rationellt efter ECT


”Allmänt sämre intellektuell kapacitet, emotionella och sociala svårigheter, en underlig smärta i huvudet ibland och……. meningslöshet.”

Namn:
XX

Ort:
XX

Ålder:
XX

– När träffade du första gången en läkare inom psykiatrin?

Sökte hjälp en gång i början av 80-talet i Halmstad efter min skilsmässa och hade ett samtal med en psykiatriker. Minns inget mer av det. Det blev inget mer. Nästa gång XX.

– Vilket/vilka problem var det du ville få hjälp med?

Jag drabbades av skenande ångest p.g.a. något som hände och som skrämde mig så. ”Smärtan” var outhärdlig och jag kunde inte tänka klart eller förklara det för närstående, för jag förstod inte själv min upplevelse . Dom blev rädda för att jag skulle ta livet av mig och kontaktade psykvården. P.g.a. suicidrisken skulle jag bli tvångsinlagd om jag inte gjorde det frivilligt. För mina anhörigas skull la jag in mig ”frivilligt”. Sedan utvecklades allt mycket olyckligt.

– När var det först som någon föreslog ECT som behandling och varför?

Någon av dagarna 16,17 eller 18:e mars -XX. (Jag har begärt få ut journalen, men den har ännu inte kommit). Varför vet jag inte riktigt, minnet från dessa dagar är mycket dåligt, men jag antar att det skulle ”hjälpa” mig på något sätt.

– Valde du själv att få ECT? Om inte, vem var det som fattade beslutet?

I det förvirrade tillstånd som jag var gick jag med på det. Som jag minns det, ville jag bara komma ut därifrån. Jag lider av klaustrofobi…Först hade man föreslagit psykofarmaka, men jag nekade med uppbringande av all min kraft som inte var så stor då .Såg framför mig en nerdrogad ”sömngångare” Det som blev var mycket värre. När ECT-förslaget kom upp verkade det vara enda chansen att komma därifrån. Tror också att jag tänkte; kanske dör jag av det. Och som jag mådde där var det ingen obehaglig tanke. I det tillståndet som jag var, borde jag inte ha ställts inför något livsavgörande beslut över huvudtaget. Kanske bara fått lite tid på mig, att reda ut det som hänt.

– Under vilken tidsperiod fick du ECT?

Jag minns inte hur lång tid det tog, men det var direkt efter att förslaget kom upp, 2-3 veckor? Jag kan återkomma om det när jag fått journalen.

– På vilket sjukhus/vilken klinik var det?

Varbergs sjukhus.

– Hur många behandlingar har du fått totalt?

4 tror jag. Därefter hade jag fått tillbaka så mycket kraft att jag vägrade fler, för jag kände ju att att det där var förödande, och rena tortyren..

– Vilken muntlig information fick du och ev. dina anhöriga om ECT? Berättade någon om minnesskador efter ECT?

Minns inte så bra, men vet att varken jag eller mina anhöriga hade gått med på det om man sagt vilka följder dom här ”behandlingar” verkligen hade för människorna. Men det vet dom visst inte själva. Så intresserad av saken verkar ingen ha varit .Kanske tror dom att det fungerar, för sedan aktar man sig för att hamna där igen, rent instiktivt.

– Vårdguiden säger så här: ”Övergående minnesstörning är vanlig och är i de allra flesta fall kortvarig och lindrig. Minnesstörningen kan dock i vissa fall bli mer
långvarig eller varaktig och kan då ge varierande och ibland avsevärda besvär.” Vilken skriftlig information fick du och ev. dina anhöriga om ECT? Innehöll materialet någon information om minnesskador efter ECT?

Kommer inte ihåg någon skriftlig information, men jag var ”rörig” i tankarna, ångestfull och blockerad. Min äldste son fick inte den informationen, och min gamle far som också hade kontakt med sjukhuset kan tyvärr inte svara, för han lever inte längre.
”Avsevärda” besvär ….. Varför gör man det då? Är väl bättre att göra ingenting än att skada? Erkänna att man inte kan. Så står det väl i läkaretiken?

– Fick du antidepressiv medicinering under tiden som du fick ECT? Om så, vilket/vilka preparat fick du?

Nej.

– Gavs du på någon form av villkor för att du skulle gå med på att få ECT? (Detta kan vara t.ex. ”om du inte går med på att få ECT kan vi inte hjälpa dig”, ”om du inte vill ha ECT så måste du flytta till en låst avdelning”.) Kände du dig tvungen att acceptera ECT som ”behandling”?

Villkor? Vet ej, minns ej. Tvungen ? Ja det kan man väl säga, eftersom jag inte såg någon annan ”utväg” (bokstavligt). Jag ville bara ut därifrån och man tänkte ju inte bara släppa ut mig, det förstod jag. Platsen gav mig mer panikångest ovanpå den jag redan hade, eftersom jag var inlåst och .. ……..ja, .jag blev inlagd och djupt nerdrogad i Halmstad och flyttades sedan till Varberg. När jag vaknar upp där efter 2 dygn och inte vet var jag är och går fram till fönstret så ligger Ringhals där och fyller hela utsikten. Jag har aldrig tyckt om kärnkraft i någon form, varit rädd för den, såå – skenande panikångest igen Personalen var inte otrevlig på något sätt, tvärtom. Men det var svårt att tala om mina panikångesttankar .Försökte kanske, men isåfall förstod dom inte eller ville inte. Minnena därifrån är mycket dunkla. vad jag försökte säga eller mina känslor för det.

– Vad blev du lovad som ett resultat från ECT-behandlingen?

Att den skulle hjälpa mig förståss, men kommer inte ihåg exakt hur det sas. Jag har hela den tid som gått haft väldigt svårt att tänka på just den perioden. Jag har gjort många försök, men det har varit jättejobbigt och det har gjort fysiskt ont. Kanske har jag något hemskt smärtminne av själva el-chockerna, lagrat djupt någonstans i min kropp,, förträngt det och försökt ägna mig åt det närvarande. Upplevde verkligen en euforisk period efter att jag kommit därifrån, en enorm lättnad. Men det gör man efter en förlossning också.

– Gjordes en fullständig fysisk läkarundersökning innan du fick ECT? Tog man t.ex. några blodprover, gjorde röntgenundersökning eller på annat sätt letade efter någon rent fysisk orsak till dina problem?

Tror jag inte, ingen röntgen i alla fall.

– Vilka problem har du nu, efter att ha fått ECT? (Arbetar du? Har du t.ex. problem med att klara av vardagssysslor som inköp av mat, matlagning, städning, betalning av räkningar, kontakt med myndigheter, utnyttjande av olika transportmedel, etc.?)

Jag har fått kämpa för att uppnå det jag har, och ofta är jag onaturligt trött. Men jag har gått på psykofarmaka dom senaste åren; mot oro, sömnsvårigheter m.m. Kanske är det dom som gör mig så trött. Bra blev jag aldrig av dom där el-chockerna, bara ……”förvirrad”. Lyckades utbilda mig till massör så småningom, ett lugnt arbete, kanske ett av ett fåtal som jag skulle klara av , för jag blev väldigt ”stresskänslig”. Märkte under utbildningen att min inlärningsförmåga försämrats . Koncentrationen sämre. Tänkte långsammare. Ofta splittrad. jag skulle nog kunna fortsätta ett tag till, eller åtminstone utveckla det hela. Men vardagssysslorna klarar jag rätt bra, om jag bara orkar engagera mig tillräckligt i dom.Men livet handlar ju inte bara om att överleva…..och att inte kunna leva riktigt känns ofta meningslöst..

– Hur upplever dina anhöriga och vänner dig efter att du har fått ECT? Vilka förändringar ser de hos dig?

Den tiden hade jag inte så mycket kontakt med anhöriga eller gamla vänner av olika orsaker. Jag var ganska isolerad. Jag blev manisk, förvirrad och hjälplös på något sätt… Det mina anhöriga såg av mig kunde dom nog inte förstå, och satte det inte i samband med ECT-n. Jag kommer ur en familj där man inte kunde ” prata” så bra. Saker reddes aldrig ut, sopades under mattan Kort kan man nog säga att jag burit så mycket som möjligt själv vad gäller närstående. Däremot har jag haft en samtalskontakt inom öppenvården ända sedan den tiden. Det begärde jag och det fick jag. Hos henne har jag kunnat reda ut mina tankar och leta minnen och sammanhang. Annars hade jag nog blivit riktigt tokig.

– Psykiatrin hävdar ibland att skadorna från ECT härrör från patienten och dennes ”psykiska grundsjukdom”. Detta gör patienten maktlös och utan några rättigheter. Är det något som du har känt eller märkt av? Har dina rättigheter på något sätt kränkts?

Jag har haft stora svårigheter i det här livet Inte blivit förstådd,tystats ner. Det gjorde mig deprimerad många gånger, men sjuk? Det finns många saker som kan göra en förtvivlad (deprimerad) i den här världen och ge ångest. Ett stort problem för den som bär på det, och kanske också för omvärlden. Men man har inte rätt att behandla en människa hur som helst för det, absolut inte att gå in i människans hjärna med något så våldsamt som elektricitet. Hjärnan är ett mycket komplext och viktigt instrument för kropp, psyke och själ. Naturligtvis händer ”något” i hjärnan; om inte, varför ska man då göra det? Och om detta ”något” är bra, varför mår vi inte bra ? Naturligtvis är det en kränkning. Och om skadorna skulle härröra från en ”psykisk grundsjukdom”, så är ju skadan redan skedd.Varför ECT ? Det är ju som att tro att man kan laga något som är sönder genom att ta sönder det mer. Verklig galenskap eller ondska ? Man undrar .Vill man bara bli av med ”problemet”, vore det mer humant med en spruta.

– Har du berättat för någon psykiatriker om de negativa effekter som ECT-behandlingarna har haft på ditt liv? Om så, vad har du fått för svar?

Jag har tagit upp att dom har varit dåliga för mig, men känner direkt att dom inte vill eller kan ta in den möjligheten. Dom börjar prata om att depression kan ge dom här effekterna. Jaha, vad svarar man då ? Det går ju inte att bevisa. Och nu är det åldern! Men det ligger inte i generna i alla fall. Alla mina förfäder som jag känner till intill 3:e led räknat bakåt, utom ett par som drabbades av dödlig sjukdom, blev över 80 år gamla och var helt klara i huvudet intill sin död. Jag åldras i förtid och kommer inte att orka så länge till.

– Vid vårdskada i Landstingsvården kan man vända sig till Landstingens Ömsesidiga Försäkringsbolag (LÖF) för att fa ersättning. Hälso- och sjukvårdens personal ska enligt förvaltningslagen vid behov vara behjälplig med information och anmälan. Har du fått information och hjälp att anmäla dina skador?

Nej.

– Har du funderat på att anmäla det som du har råkat ut för? Vad har hindrat dig?

Ja en gång började jag ta tag i det , men det kändes hopplöst och jag stod ensam. Ingen trodde på mig eller kunde ta till sig det, det är för hemskt. Och jag visste inte då att ni fannns. Jo KMR visste jag ju om, men inte att ni arbetade med det här.Jag har bara haft min dator i ett halvår och fick ide´n att söka på ECT för någon vecka sedan bara.

– Hur har du funderat kring detta?

Kom ihåg att jag har varit ett trasigt kärl sedan ECT, och haft svårt att fungera rationellt.

– Om du summerar – vilka skador har du fått från ECT-behandlingen?

Allmänt sämre intellektuell kapacitet, emotionella och sociala svårigheter, en underlig smärta i huvudet ibland och……. meningslöshet.

– Skulle du vilja få ECT-behandling igen? Är det något du skulle vilja rekommendera till andra?

Aldrig , aldrig och aldrig .. Det är inget annat än skadegörelse och tortyr.

– Tycker du att du är berättigad till en ursäkt och skadestånd?

Ursäkt, ja. Och skadestånd? Skadan kan aldrig göras ogjord och det går inte att ersätta. Så jag vet inte. Den bästa ersättningen vore ett omedelbart stopp på det. Och vem är den skyldige ? Han som hittade på det är väl inte i livet. Och förstod han vad han gjorde ? Och alla andra som medverkat ? Förstod dom ? Men alla berörda idag borde verkligen fråga sig ; är det här något jag vill bidra till? Efter allt som framkommit nu måste man vara sadist eller sakna förstånd om man vill detta ska få fortsätta.