Jag känner inte igen mig själv efter ECT-behandlingarna


“Hej!
Inget är som det varit… jag känner inte igen mej själv och jag har tänkt, trott och varit livrädd för att det håller på att ”slå runt” fullständigt i skallen på mej, eller att jag måste ha drabbats av någon demensliknande sjukdom i alltför tidig ålder (47) …. men så snubblade jag in på den här sidan och fick höra och läsa om att det finns andra med samma problem som jag, ECT:n är vår gemensamma nämnare. Det hade lika gärna kunnat varit jag som beskrev mina upplevelser, så lika är dom. Känns på ett sätt skönt att inse att jag inte håller på att bli senil eller spritt språngandes galen samtidigt som jag lider med alla som har det som jag.
Jag behandlades rätt intensivt i somras med ect efter att jag akut blev inlagd på psyk med svår depression och själmordsbenägenhet. Jag har mycket svaga minnen av alltihop, troligen blev jag väl erbjuden ect och svarade ja gissar jag, jag minns inte… men och andra sidan så hade jag troligen svarat ja om jag hade blivit ”erbjuden” en kula mellan ögonen också i de skick jag va !!..
I dag har jag som en dimma i skallen, känns som om det finns tomrum, det är liksom svart på vissa områden i huvet.
Jag kan inte koncentrera mej mer än några korta stunder åt gången, jag klarar inte att göra ”två saker samtidigt” hjärnan kan liksom bara hantera en sak åt gången. Jag glömmer vad det är jag ska göra mitt i när jag gör en sak.. jag hakar liksom upp mej mitt i en händelse å vet inte vad det är jag håller på med. Jag är som en gammal LP-skiva full i repor.
Jag tappar ofta orden, minns inte benämningen på olika grejor. Jag känner mej ofta förvirrad och har svårt att veta om saker har hänt i dag, i går, förra veckan eller om det ska hända i morron.
Att skriva det här har hittills tagit 2 timmar för att jag hakar upp mej, tappar orden och fokus.
Jag gissar på att jag inte behöver förklara så ingående om alla mina konstiga upplevelser, du vet nog ändå vad jag menar.
Jag skulle hellre vilja prata och berätta än att skriva för det är så svårt att formulera med text. Jag är egentligen (eller var) ganska van att skriva och har skrivit rätt mycket i mina dagar…. men den förmågan är ordentligt naggad i kanten kan jag lova :-( det är liksom för många moment att tänka på, vad jag skriver om, hur det stavas, meningsuppbyggnad, hitta rätt tangent osv osv… det funkar liksom inte längre.
Som grädde på moset så är jag i princip lika deprimerad nu som i somras, tror jag… för jag minns inte.. men jag låg ju på psyk, så det var väl så. Kort sagt så kan jag säga att ECT har absolut inte botat mej!!… Tvärtom!!.. och jag är mycket glad för att jag hittade denna sida!! Tack!!!!!

Jag vill gärna komma i kontakt med dej, jag vill vara med på ”tåget” som får ect att förbjudas, för det är ett komplett vansinne!!!….
Med vänliga hälsningar Lina”