Jag genomgick en ECT-behandling för flera år sedan och har fortfarande stora minnesluckor, luckor som mina nära har försökt att fylla genom att återberätta saker och ting för mig.
Men faktum kvarstår att mina egna minnen för alltid är borta dom kom aldrig tillbaka och efter så här många år så kommer de heller inte att göra det.
Innan jag insjuknade hade jag studerat till mentalskötare där vi fått ta del av information om olika behandlingar bland annat ECT och bara fått höra allt positivt, och de kortsiktiga biverkningarna som är tillfälliga problem med minnet men att allt skulle återställas efter bara några månader.
När jag själv blev såpass dålig som jag blev verkade ECT vara en ypperlig behandling så jag valde att gå igenom behandlingsformen. Nu sitter jag här med bestående minnesluckor och ett betydligt sämre korttidsminne än jag tidigare hade och känner mig förd bakom ljuset.
När ECT fungerar är det en bra behandlingsform, men jag anser att alla som funderar på den ska ha alla fakta om vad som kan hända. Under min tid på psykiska avdelningar kom jag i kontakt med flera som genomgått ECT och fått samma bestående men som jag själv fått, så dom är vanliga.
Läkarna ville inte lyssna på oss, för vem tar en psykstörd person på allvar?! Inte de läkare som jag träffat på i alla fall.
Det här är min historia i korthet som jag hoppas kan hjälpa någon längre fram.